Efter en katastrofalt dålig inledning på årets lammsäsong, med tre högdräktiga tackor som fick plockas bort på grund av diverse olika anledningar, så har äntligen årets lammningar kommit igång och det går dessutom bra. Det behövs efter sorg och motgångar… Och märkligt  nog glömmer man snabbt det tråkiga 🙂
I år har vi 21 tackor som ska lamma, o hittintills så har fyra duktiga fårdamer på alldeles egen hand fött fram sex små underbara ulltottar. Det är dessutom lite extra spännande i år då vi använt oss av en Oxford Down-bagge. Vilket syns väldigt tydligt på de ljusa lammen som har kommit… dem är så lika pappa 🙂

Längtar alltid med viss fasa fram emot lammningen; dels för att man inte alltid vet hur det ska gå, dels för att man vet att nu blir det arbete dygnet runt med å vaka och hålla koll. Vi har ju valt att låta våra tackor lamma själva, på egen vald plats. Vi försöker störa dem så lite som möjligt, men hämtar in både tacka o lamm efteråt för att se att alla mår bra och för att dem ska få några dagar i enskildhet tillsammans. Vi kontrollerar att lammungarna är friska, hela och alerta och att dem får i sig mjölk.

Förra året hade vi många förstagångslammerskor som hade problem, och vi fick finnas till hands och hjälpa till o dra ut lammen. En del klarade vi, några tappade vi 🙁 Men livet på landet och med djur handlar hela tiden om livsglädje och sorg. Och speciellt växlar det väldigt hastigt… Men just nu är vi inne på livsglädje och tänker passa på att njuta av denna så länge det går.

Solen skiner, våren är på gång och det är dags att bege sig ut och spana i fårhuset för att se att alla mår bra efter morgonens lammningar… och kanske finns där fler 🙂