… på påskafton kom dem! Tacka nr 19 hade under morgontimmarna fött årets första lammungar, en tacka o en bagge. Allt var lugnt och fridfullt ute i hagen, trots att det varit rejält kallt under morgontimmarna, så såg lammen ut att må förträffligt. Tacklammet hade fått något i sitt högra öga o hade svårt att öppna ögonlocken, men efter några timmar så var allt i sin ordning.

Idag var vi en sväng i Alboga för att kolla in våra nya tjurkalvar som vi tingat och som snart skall flytta hit till oss. Vi fick goda tips o råd, och efter att ha känt viss oro innan vi kom på besök, så kändes det desto bättre när vi for därifrån. Men när vi kom hem, upptäckte vi att tacka nr 22 lammat och att allt inte stod rätt till i fårhagen. Förvirrade nyfödda lamm skrek förtvivlat och knuffades våldsamt omkring av tackorna.

22:an, som är förstagångsföderska, har antingen inte förstått vad det innebär att bli mor, eller så är det så att hon helt enkelt saknar moderskapsinstinkter. Vi fick raskt ingripa… Tackan o lammen fördes in i stallet, en liten box byggdes och tackan bands fast för att överhuvudtaget ge lammen en chans att dia. Efter mycket om o men, där vi med jämna mellanrum har fått se till att lammen får vad dem ska ha, så har vi nu lämnat dem för natten.
Sista kollen för en halvtimme sedan, verkade okej. Vi har satt en värmelampa över boxen, och sett till att lammen fått en sista nattslurk. Dessutom beslutade vi att tackan ska få gå lös i boxen under natten… och vi hoppas på det bästa…

Ibland är naturen grym, men på något sätt är man förberedd på det mesta när man håller på med djuren. Troligtvis kommer tackan att sluta som korv, eftersom dåliga modersinstinkter tyvärr inte blir bättre med åren. Men som sagt, just nu hoppas vi bara på att lammen klarar sig och att tackan fattar vad som krävs av henne. Annars blir det flaskmatning 🙂

Resten av damerna är nu så tjocka om magarna att dem knappt kan röra sig. Juvrena är stinna och ser ut att spricka när som helst… troligtvis har vi fler lamm i morgon.